Boards of Canada
Music Has the Right to Children ➡️ Geogaddi ➡️ Inferno

Lyft fram musik i biblioteket
• Boards Of Canada – äänen arkeologiaa

Läs flera svenskspråkiga artiklar

I skiftet av 1980–1990-talen hördes något märkligt inom den elektroniska musiken i Storbritannien. Utanför London dök det plötsligt upp en grupp experimenterande musiker med en raspigt rå estetik. De började under loppet av 90-talet samla sig runt skivproducenten Warp, som verkade i industristaden Sheffield. Inom Warp snickrande bland andra manchesterduon Autechre, den i Cornwall uppväxta Aphex Twin, och Boards of Canada, härstammande från en liten skotsk by, ihop rubbade hypnotiska klanger. Boards of Canada består av bröderna Mike Sandison och Marcus Eoin.

Warp blev en Indie-legend. Skivbolaget lät kompromisslöst artisterna förverkliga sina visioner och de fick också tillåtelse att hålla sig borta från offentligheten. Boards of Canada har alltid hållit en låg profil och har inte turnerarat live sedan år 2001. Hemlighetsfullheten passar ihop med deras disiga och beslöjade klangvärld.

Många av Warps musiker associeras med genren IDM, alltså intelligent dance music (till skillnad från den dansvänliga electronic dance music). Vi sidan om ”intelligent dansmusik” har man också pratat om braindance eller cerebral dance music, men IDM har etablerat sig som begrepp. Här bör “intellligens” snarare förstås som en hänvisning till sinnets inre värld än som någon slags rationalitet. IDM sätter hjärncellerna i dans så att de inre världarna vibrerar. Typiskt för IDM-artisterna är en inåtvänd finkänslighet och att de väcker lyssnarens egen fantasi.

Boards of Canada: Aquarius • från albumet Music Has the Right To Children [1998]. Videon är fankost inspirerad av musiken.

På 1990-talet skedde en stor omvälvning, då man lämnade den analoga tekniken bakom sig. När datorerna slog igenom revolutionerades musikproduktionen. De gamla elektriska musikinstrumenten, syntarna och det fysiska bandet som lagringsmedium blev snabbt historia.

Förändringen stärkte de experimenterande elektroniska musikernas kreativitet. De använde sig med avsikt av föråldrad teknik, så som kassettbandspelare, då de skapade konstgjort rostigt sound. De gottade sig i elektriska klanger som blivit nostalgiska och blandade in i dem vardagliga ljud, som de själv bandat in. Ett centralt arbetssätt var kollaget, man använde till exempel klipp från gamla tv-program, som man editerade och loopade (ett kort stycke upprepades som en slinga). Slutresultatet var ofta en tjock patinerad yta, under vilken något kusligt igenkännbart spökade.

För den här sortens estetik har man använt termen hauntologi, som på svenska också kan kallas hemsökologi. Den förknippas med att kartlägga spåren från det förgångna. Boards of Canada anses vara den främsta förbilden för denna musikaliska ”spökestetik”. De rökigt dallrande, retroartat korniga klangmassorna är fyllda av egendomligt välbekanta ekon. På många BoC-spår dyker det i slutet av det egentliga stycket upp ett separat musikfragment som är som en glimt av en minnesbild, ett brottstycke av något halvt glömt.

En kusligt smärtsam nostalgikänsla präglar Board of Canada, vars namn också anspelar på ett barndomsminne. Bröderna tillbringade nämligen som barn ett år i Canada, där de tittade på utbildningsprogram producerade av landets filmmyndighet (National Film Board of Canada). Deras centrala råmaterial är klippta och editerade bitar från de gamla dokumentärerna och barnprogrammen, speciellt Sesame street. Bröderna arbetar på samma sätt som bildkonstnärer, som använder upphittade föremål och gamla dagstidningar som material för sina kollage. Boards of Canadas ikoniska sound föds ur slitenhet, rassel och knaster och förvrängningar som skapar intrycket av ett slags fynd som grävs upp ur musikalisk mylla.

Redan som barn knåpade bröderna med kassettapparater, bandade in omgivningens ljud och gjorde egen musik. Inom 80-talets kassettsubkultur handskades man helt konkret med kassettbandet: utom att man klippte och limmade det, så hettade man upp det, töjde det och skrapade det för att få tillstånd ”fläckiga” klanger. Denna strävan till orenheter, som senare gjorts på digitala plattformar kallas för glitch-musik. En av Boards of Canadas centrala metoder var att upprepade gånger köra ljudmaterialet genom gamla kassettbandspelare av låg kvalitet, så att det började låta alltmer slitet.

Boards of Canada: 1969 • från albumet Geogaddi [2002]. Videon är fankost inspirerad av musiken.

Duons karriär har förutom att den varit inflytelserik också varit mycket lång. Känd blev den med EP:n Hi Scores [1996] som gavs ut av Scam Records och debutalbumet Music Has the Right To Children från år 1998. Båda dessa publikationer är betydande verk inom den elektroniska musiken. Efter två på 2000-talet utgivna album har Boards of Canada efter perioder av genomtänkt tystnad fortsatt med sin utgivning. 2013 utkom Tomorrow’s Harvest där den bekanta BoC-stilen blev än mer episk. I maj 2026 dök det överraskande upp ett splitternytt album efter en paus på 13 år. Kryptiska ledtrådar till den nya musiken började cirkulera i april – man lät alltså inte hypen pågå i många månader. Inferno bygger på ett välbekant sound, men breddar det och tillför tillräckligt mycket nytt för att albumet inte ska kännas som en krystad comeback. Samtidigt är skivan en hyllning till IDM och glitch-traditionen, som Boards of Canada själv har varit med och skapat.

Kring duons dunkelt böljande, drömlika världar har det vuxit fram en stark fankultur. Där var BoC har gömt ljud under jordlager av klanger, har fansen undersökt dem likt arkeologer och lyckats hitta en stor del sampel från de ursprungliga källorna. Likaså har man grävt och skrapat på möjliga hemliga budskap under musikens yta.

En figur i ett barnprogram eller berättarrösten i en naturdokumentär kan fungera som en teleportal, som förflyttar lyssnaren tillbaka till barndomen. Å andra sidan behöver man nödvändigtvis inte själv ha erfarenhet av 70-talets Sesame street, eftersom Boards of Canada sägs har byggt upp en sådan igenkännbar nostalgisk stämning att lyssnaren gör det imaginära förflutna som uppstår i musiken till sitt eget. Produktionens nyckeltema är hågkomst. Duon har själv berättat att de har velat undersöka minnen och i dem också inkludera den ”emotionella textur, som föds under tidens gång”. På samma gång skapas finkänsliga funderingar om verklighetens natur, illusioner, lögn och felaktiga minnen.

Boards of Canada:  Introit / Prophecy At 1420 MHz • från albumet Inferno 
2026

Tankar kring paranoia och konspirationsteorier var utmärkande för albumet Geogaddi [2002] som föddes i efterdyningarna av WTC-attentaten. Inferno fattar ännu kraftigare tag i samhällsandan. I linje med musikens stämning tar Boards of Canada ändå inte tydligt ställning, utan väcker snarare aningar och lockar lyssnaren att utforska sina egna associationer.

Inferno speglar vår krisfyllda tid med Scifi-filmaktiga thrillerklanger och med en känsla av världens undergång. BoC är mer i nuet än någonsin: i stället för de drömlika klangmassorna har musiken nu en ny sorts omedelbarhet. Duon har använt fler instrument än vanligt och intrycket är stundvis till och med rockigt. I stället för dämpat mummel finns det gott om tydligt urskiljbart prat. Ljudbilden är mera inpå huden än tidigare, helt bredvid en i stället för på ett avstånd skapad av minnen.

Nostalgin är i alla fall alltid närvarande, retron bildar en lins genom vilken duon undersöker saker. I det här fallet ger den en känsla av historiens upprepning: människor har alltid reagerat på osäkerhet och rädsla på samma sätt. Boards of Canadas album är gåtfulla och väsentligt flertydiga helheter. Referenser till esoteriska fenomen stärker ytterligare att det är upp till lyssnare att göra tolkningar. Artisterna själva förmedlar inte ett klart budskap. Det är viktigt i en tid då det inte finns någon brist på bestämda åsikter.

Auli Särkiö-Pitkänen – aesarkio.wordpress.com
Översättare: Anna-Maria Malm

Boards of Canada hemsida
Boards of Canada Facebook
Boards of Canada Instagram
Boards of Canada Threads

💿
Boards of Canada
Finna.fi

Twoism EP | Music70 1995 • Warp 2002
Hi Scores EP | Skam 1996
Aquarius EP | Skam 1998
Music Has the Right To Children Warp / Skam 1998
Peel Session EP | Warp 1999
In A Beautiful Place Out In The Country EP | Warp 2000
Geogaddi Warp 2002
The Campfire Headphase Warp / Music70 2005
Trans Canada Highway EP | Warp / Music70 2006
Tomorrow’s Harvest Warp / Music70 2013
Inferno Warp 2026

📚
Läs mera om elektronisk populärmusik 
Finna.fi

Futuromania – Electronic Dreams, Desiring Machines And Tomorrow’s Music Today Simon Reynolds, 408 sivua | White Rabbit 2024

Du kanske också gillar dessa Skivhyllor

Angelo Badalamenti 1937–2022 • Kauneuden ja pahaenteisyyden syleily
Brian Eno – avaruuden inspiroimaa ambientia • Apollo – Atmospheres & Soundtracks [1983]
David Bowie 1947–2016 • Jazzia ja rockia moderneimmillaan • ★ Blackstar [2016]
Jane Siberry – artistista vapautta parhaimmillaan • The Walking [1987]
Jansen Barbieri Takemura – ambientin ja popin kirjeenvaihtoa • Changing Hands [1997]
Jean-Michel Jarre – takaisin tulevaisuuteen • The Time Machine • Electronica 1 [2015]
John Carpenter – mustan valon loiste • Lost Themes III • Alive After Death [2021]
Kadi Vija – äänitaidetta laulaen • Tiny Hands Gathering Wonder, The World Becomes Magic [2025] • Kadi Vija 3: Freedom [2025] • Kadi Vija Key Project: Extended Powerspots [2022]

Laurie Anderson – äänen, sanan ja kuvan ja taidetta • Big Science [1982] ➡️ Amelia [2024]
Manuel Göttsching 1952–2022 • Kosmisen kitaramusiikin legenda
Pat Metheny – jazztähden ECM-kausi • Vuodet 1974–1984
Radiohead – takaisin epätodellisuuteen • A Moon Shaped Pool [2016]
Steven Wilson – koskettava tarina ulkopuolisuudesta • Hand Cannot Erase [2015]
Talk Talk ja Mark Hollis 1955–2019 • Ainutlaatuinen tyylievoluutio • The Party’s Over [1982] ➡️ Laughing Stock [1991] ➡️ Mark Hollis [1998]
Talking Heads – tanssi kuin kukaan ei katselisi • Talking Heads: 77 [1977]
Vangelis 1943–2022 • Mestarillinen atmosfäärien luoja

Music Has The Right To Children • 1998

Geogaddi • 2002

Tomorrow’s Harvest • 2013

Inferno • 2026